Fortsättning...

Min hemsida (Alvljus.se) kommer att tas ner inom kort, jag har inte tid att uppdatera den. De texter som finns där kommer att läggas i min nya blogg framöver, och där kommer jag även att fortsätta skriva ner mina funderingar och tankar om wicca och annat smått och gott. :)

Litha

This post in English: here.

Litha. Midsommar, den allra längsta och ljusaste dagen på året, och den kortaste natten.

Vid beltaine firade vi den förening mellan Gud och Gudinna som gör livet möjligt på jorden. Utan solens värme och livgivande energi skulle vår planet vara en frusen klump av sten och metall som stormar genom rymden. Utan den näringsrika, bördiga mylla som livet växer i skulle solen stråla förgäves, för inget liv skulle kunna ta emot hans gåvor.

Beltaine var en tid för förening och vävande. Vid litha löser vi upp alla knutar och band. Energin flödar fritt under den magiska midsommarnatten, när dimslöjor dansar över daggkyssta ängar och luften sjuder av liv och möjligheter.

Litha är en tid för helhet, fullbordande, mognad, flöden och önskningar. Ära och hedra Guden och Gudinnan som en enhet, för den ena vore ingenting utan den andra. Blott skärvor av en helhet. Tillsammans bildar de en enhet som är större än dess delar.

Vid litha bär den drottninglika och mogna gudinnan solbarnet under sitt hjärta. Vid hennes sida står guden, trygg och viril i sin manliga skönhet. De tu är ett, och jag ärar dem båda vid denna tid av magi och önskningar.

Vad önskar ditt eget hjärta?

Har du någonsin undrat vad du skulle välja, om du fick chansen att välja din väg i livet på nytt? Skulle du välja samma partner? Det hem du bor i, det arbete du har? Skulle du tillbringa dina dagar på samma sätt som nu, eller helt annorlunda?

Vad längtar ditt hjärta efter? Vad drömmer du om, i den allra hemligaste delen av din själ där du själv räds att söka svar för att du inte vet vad du kommer att finna? Låt litha vara en tid för möjligheter och öppna sinnen.

Den magiska svenska midsommarnatten med dess underbara, vackra ljus tycks mig en natt som gjord för drömmar. Låt dig förföras av naturens skönhet, drick djupt från livets bägare och dröm... Tillåt dig själv att bryta dig fri från begränsningar.

Vid litha släpper jag ut mitt hår och undviker tighta kläder och smycken. Låt energierna flöda fritt, utan att hindra av snören, band, tighta kläder och trånga sinnen.

Tvätta bort sminket och låt ditt ansikte vara naket och öppet, syster. Strunta i underkläder som sitter åt, bär en klänning eller kläder som är luftiga. Befria dig själv och släpp lös din inre kraft, dansa under de rodnande nattskyarna och njut!

Öppna dig och släpp din kraft fri, broder. Finn din sanna styrka och skönhet, befria dig från den solkiga bild av manlighet och manlig sexualitet som tycks vara ständigt närvarande i det moderna samhället... Var stolt över den du är, och finn din egen sanning.

Vi har tappat bort det som är viktigt, förledda att tro att män endast kräver och begär, medan kvinnor eftergivet lyder i sexuella möten. Så länge vi tror att detta är sanningen, kan vår värld aldrig bli hel. Vi måste lära oss att närma oss varandra med respekt och en sann önskan att få vara nära och älska, men aldrig ställa krav.

Övergrepp är alltid en styggelse!

Vi är alla skadade och sårade, både män och kvinnor. Vilsna och missledda. Vi måste lära oss att göra oss fria från falska bilder av hur vi "ska" vara och se ut, och lära om - vi behöver lära oss att nå fram till varandra och mötas i sanning och kärlek. Att verkligen intressera oss för de människor vi möter.

Vi bär alla ett ansvar, som vi alla delar: att göra så lite skada som möjligt under vår tid på jorden, och att hitta sätt att bidra till vår egen, andras och vår planets hälsa och välmående.

Cauldron of Life

Jag tror jag börjar förstå mig själv lite bättre, och den motvilja jag känner mot att använda redskap. Det känns för mig meningslöst och lite "på låtsas" att sitta där med min kittel, trollstaven, kniven och alla andra attiraljer. Jag petar lite håglöst bland dem och tappar sugen helt.

Nu menar jag inte att redskapen i sig saknar mening - inte heller de ritualer som de används till. Tvärtom har jag upplevt en ny gryning och hittat hem - för mig personligen har en insikt som jag fått under våren förändrat synen på mig själv och på mitt liv som wiccan.

Kitteln brukar beskrivas som en viktig symbol för wicca, i sin rundade form som minner om en gravid mage. Ett kärl, vari liv skapas och omvandling äger rum. Om man försöker se bortom tinget och synar symboliken närmare, öppnar sig för mig nya horisonter och en insikt föds inom mig...

Kanske låter som en bagatell för andra, en simpel sanning bara - men jag har ställt undan min kittel nu. Behöver den inte mera, för jag är min kittel.

Min kropp - hjärta, själ och sinne, allt detta som vävts samman till en enhet som är mer än sina delar - är livets kittel, varur min kärlek flödar. Ur mina tankar hämtar jag inspiration och kraft till att skapa med mina egna händer, i form av ord och ordbilder - likt Ceridwen, den keltiska gudinna som bryggde poetisk inspiration i sin egen kittel.

Jag har burit min dotter under mitt hjärta och upplevt magin i ett nytt liv som skapas, i min kropp omvandlas ständigt energi - mat och dryck omvandlas av agni (eld, på sanskrit) till rörelseenergi och livskraft, och när jag dansar, vandrar, rör mig genom tillvaron omvandlas rörelseenergin till värme. Min kropp är ett kärl fyllt av gudomlig kraft, en väv som håller samman allt det som är jag.

Jag är min kittel.

Inför imbolc

Det senaste året har jag inte firat sabbat alls. Jag vet inte varför det blivit så, jag har inte haft lust eller känt nån stämning direkt. 

Man kan argumentera att mina rituella bad är ett firande, kanske. Jag brukar ta ett långt bad vid varje sabbat, ligga och slappna av i vattnet och fundera över högtidens innebörd. Men inget pyntande av altaret (jag använder inte ens mitt altare längre) och ingen ritual. Det känns sorgligt, men bättre att låta bli än att fira av ren slentrian för då betyder inte firandet något längre. Kanske det är känslan av "måste" som fått mig att skygga, jag är usel på måsten. Skyr dem som pesten, de får mig att känna mig kvävd och snärjd.

Imbolc är en underbar sabbat. Det är Brigidh's egen högtid, en eldgudinna som betyder oerhört mycket för mig. Jag funderar över henne, såsom jag ser henne i mitt inre, och över rening. 

Jag förknippar imbolc med små ulliga lamm, med eldar och tända ljus, med gnistrande snövitt och gyllene honungsgult, med mjölk och vårlökar och heliga källor. Ett rituellt bad kanske inte är ett så dumt firande ändå. Mmm... Med många tända ljus och en kruka med lökväxter som blommar vackert på badkarskanten, en kopp gott te med honung, väldoftande badsalt i vattnet... Låter ljuvligt!

Gott nytt!

Ett nytt, fräscht år. 

Hjulet snurrar vidare, mot imbolc. Inför denna reningens och ljusets högtid har jag rensat min blogg, raderat alla gamla inlägg och städat upp designen lite grann.

Enklare, ljusare... Samma människa vid tangentbordet, men andra ord. Kanske. 

Jag ser en trind, gyllene sol vila vid grantopparnas skälvande spetsar och hans milda leende värmer långt in i hjärtat. Ännu vilar guden och samlar sina krafter... Milda vinterdagar smakar luften vår och vildglädje, men jag vill nog njuta av vinterkrispig kyla lite till. 

Jag är trött ända in i själen och längtar vila. Liksom naturen behöver också jag vila i vintermörkrets dvala, samla mina krafter och tankar.